Fan vad poetisk jag var när jag var liten. Skapad 20 dec, 2005..

Jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär . Du vet som
man alltid gör , förtränger saker , så fort det blir problem,
lika lätt som de sakerna kom in i ens liv.
Man skiter i allt för att göra det lättare för sig själv,och fram tills idag har det funkat.
Jag visste att dagen när jag inte skulle kunna springa
ifrån sanningen längre skulle komma och att det är den dagen idag.

Allt slår tillbaka på mig själv fast tusen gånger värre.
Det känns som en hård spark i magen , man tappar luften och
huvudet snurrar , slaget får en att falla , långt ner i
jorden ,där det är som allra mörkast och bara en person kan
hjälpa dig att komma upp igen.
 
Fråga personen som släppte din
hand.

Jag trodde aldrig du var den personen som skulle få mig
 att falla , jag trodde aldrig du skulle släppa min hand .
Jag trodde verkligen du var den som ville och kunde hjälpa mig bort från
 all världens faror.
Jag vet ingenting längre , förstår inget alls, känner
 bara att jag sjunker djupare och djupare ner och värmen
 stiger längs mina ben.

Är det verkligen här jag borde vara ? har min värdighet sjunkit såhär lågt nu?
När du sa , jag kommer lyfta upp dig , jag kommer hjälpa dig
med allt jag kan ,det är dig jag vill se mig själv med i
framtiden, du är en av dom viktigaste personerna i mitt liv.

Var det en lögn , eller bara något du önskade innerst inne att du skulle kunna hålla?
Var det bara något du sa , för att göra mig lycklig
för stunden , eller menade du varje ord din mun formade?

Jag ser bilder, men vill bara hålla för ögonen,
Jag hör röster, men vill  skrika för att överrösta dem.
Jag ser dig gå där på andra sidan på trottoaren , och jag står mitt
på vägen i en stor glaskula , där ingen kan nå mig , ingen
kan höra mig. 
Du ser så verklig ut , men ser inte ens åt
mitt håll. Vågar inte se in i mina ögon längre, är det för att du
är rädd att jag är falsk mot dig ?
 Eller för att du är rädd att
 jag ska se falskheten i dina ögon?

Jag förstår inte ,att jag kunnat sjunka så djupt ner, och jag förstår inte vad som får mig att känna så mycket.
Men jag vet en sak som är säker , det är att jag fortfarande står kvar här och 
och sopar upp allt som du lämmnar
efter dig , och inte tvärtom.