Som mina närmsta vet så är jag är singel sen ett bra tag tillbaka.
Jag kan erkänna , det var riktigt tungt ett tag. Men så är det väl alltid efter närmare 2 år tillsammas oavsett vem som gör slut?

Just nu trivs jag med det såkallade singel livet ( även om det vissa dagar faktiskt inte är särskilt kul alls).
Diverse, jag mår bra av det här.

Kan det möjligen vara så att jag mår såhär bra bara för jag har så underbara vänner? eller är det faktiskt så att jag  är en  "singeltjej" även om jag inte trott det tidigare?

Som många kanske vet så har jag inte trivts med att vara singel tidigare, jag tyckte det var jobbigt och ensamt.
Men just skillnaden mellan känslan då och nu gör mig så lycklig. har aldrig mått bättre !

Jag trivs, ingen kan göra mig ledsen, ingen kan bestämma över mig, jag kan vara som jag vill..

Det här handlar inte om att kunna göra vad man vill med vem man vill,(usch och fy hemska tanke! )och det handlar inte heller om att jag inte tror att det finns någon därute för mig..

Har bara insett att det finns så mycket mer som räknas, så mycket som måste stämma för att rätt ska bli rätt med förhållanden.

Jag tycker om att umgås med tjejerna, jag tycker om att inte behöva gå på krossat glas för att någon tycka om mig
man tycker om en person för den man är och det man gör ? right!


Och som jag känner just nu, så vet jag inte om jag varken vågar eller vill ha något seriöst...

För mycket att tänkar i min hjärna som rör sig hela tiden..  och alldeles för mycket händelser som får mig att ha svårt att lita på folk..

Jag måste ta det lugnt, lära känna ordentligt, Lita och det måste "klicka"s å mycket att det hörs enda till Kina..

Då är man rätt ute!


Men som jag och tjejerna brukar säga.

Man ska leva sitt liv som tjejerna i sex and the city så länge  man kan..

Just nu, kan inte mycket bli fel alltså !