Har förmodligen varit med om den värsta dagen i mitt liv, eller de värsta dagarna.
När man inte tror att det kan bli värre, så kan det tydligen det.
Alltihopa är ett ett stort tumult, något jag är rädd för. Något jag får en klump i magen av och inte ens vill kännas vid.

Jag hatar att bli mistrodd och jag hatar det särskilt mycket när människor jag verkligen bryr mig om inte vill lyssna på mina ord och bygger upp en egen sanning.
Frågan är hur mycket ska man behöva försvara sig? hur många tårar, hårda ord och smärta är det värt?
Jag vet inte ens själv längre....

Jag känner ingen skuld, för jag är ju den person som verkligen VET hur det är, vilket är det enda som är bra med den här situationen. Jag vet.

Jag har alltid försvarat dina handlingar, till och med gentemot de personer som annars står mig närmast.
Så fort någon sagt ett ont ord om dig har jag vänt dem ryggen och sagt att de inte stämmer.
Men nu kan jag inte säga emot längre..

Jag ger upp hoppet.. Jag skulle aldrig så nära som säga eller göra det du gör.. det är skillnaden mellan dig och mig...
Jag kanske är död i dina ögon, men jag lever i alla andras. Det räcker för mig.