Det handlar inte om en morgon när man vaknar,  en kväll när man ska sova eller en natt i drömmarna.
Det handlar om resten av hela livet. Ständigt och oväntat kommer de över en.
Det är skrämmande, men samtidigt så frukansvärt vackert.
Det kan följa en person hela livet, 10 år, 20 år, 30 år, 100 år om det vill.
Ibland vill man bara att det ska försvinna, att man ska glömma, att man ska vakna en dag helt utan ett enda minne.
Andra dagar vill man minnas bara mer och mer och aldrig någonsin glömma bort hur det kändes.
Det gäller att leva, acceptera och en dag såsmåningom vakna upp helt likgiltig.
Men på vägen dit får man aldrig glömma att drömma!

lina, du vet vad jag pratar om..glöm inte drömma, för det är inte försent förrens sponken har kommit... <3